Tjugotalsklassicism ”Swedish Grace” (1920-talet)
---
Under det glada 1920-talet (som fick ett abrupt slut under den ekonomiska depressionen 1929) förändrades stadsbilden rejält. Skyltfönstren lystes upp och neonskyltar prydde gatorna samtidigt som bilarna blev fler. Människor började konsumera i takt massproduktionens intåg. Många flyttade från landsbygden till städerna som växte så att det knakade. Bostadsekvationen var inte helt lätt att lösa eftersom byggtakten under första världskriget i princip hade varit obefintlig.
Lansering av Folkhemmet
I början av 1920-talet kom bostadsbyggandet äntligen igång. Samtidigt formades en ny tanke om att det goda boendet var till för alla, fattig som rik. Tanken manifesterades i begreppet ”Folkhemmet” som lanserades av Per Albin Hansson. Att sänka byggkostnaderna genom sparsamhet och förenkling var ett sätt att förverkliga visionen. Huskropparna gjordes enkla, raka och släta utan fördyrande burspråk och inskärningar. Husen infogades antingen i den redan planerade rutnätsstaden eller byggdes i helt nya enklaver. De nya områdena gavs mer oregelbundna former och artikulerades med prydnadsgavlar. Lägenheterna minskade dessutom i storlek och rumshöjden sänktes från minst 3,0 meter till 2,7 meter. Till skillnad från föregående epoker var det ett fönster per rum som gällde och alla fönster var lika – en både estetisk och ekonomisk lösning.
Stram klassisk tolkning
Precis som under nyrenässansen på 1800-talet var den främsta inspirationskällan antikens formspråk. Den här gången var tolkningen dock betydligt mer sparsmakad och stram med få, tunna ornament och reliefer. För att gatubilden inte skulle bli för enformig varierade arkitekterna färgsättningen med kulörer som rött, gult eller dovt grönt. Då och då dök enkla men vackra prydnadsgavlar upp i stadsbilden som ett behagligt andrum.
Typiska exempel på 20-talsklassicism hittar du till exempel på Rörstrandsgatans södra sida, Röda Bergen, Atlasområdet, Norr Mälarstrand och Blecktornsområdet i Stockholm.
Så känner du igen tjugotalsklassicismen
- Enkla fasader. Raka och släta utan fördyrande burspråk och inskärningar, eventuellt med översta våningen indragen.
- Sadeltak. Täckt med tegel alternativt falsad röd- eller svartmålad plåt.
- Sparsmakade utsmyckningar. Återhållna tolkningar av antika element på fasaderna, exempelvis tandsnittsfris, ornamentplattor, festong, rosetter, kolonner och pelare – gärna i en ljus stenimiterande kulör.
- Kulörvariation. Gatubilden varierades främst genom fasadernas färgsättning, där varje hus har sin egen färgstarka kulör.
- Klassiska fönster. Inspirerade av antika ideal. Det karakteristiska fönstret har två fönsterlufter med tre lika stora rutor vardera. Alla fönster var lika.
- Portaler. Viktig klassicistisk byggnadsdel. Hög, ofta prydd med element hämtade från antiken men i stram tappning. Fast glasparti med konstnärligt spröjsverk placerades ovanför dörrbladen.
- Prydnadsgavlar. Vackra avbrott i stadsbilden. I barock-, klassicistisk stil eller så kallade trappgavlar.
- Portarmaturer. Lyktor i olika former på konsol var vanliga.
- Gatunummer. En blickpunkt på fasaden. Ofta inarbetade som en dekorativ detalj i portalens komposition.
Kan du se spår av tjugotalsklassicismen i Nordrs byggnader?
Laila Reppen är arkitekten med stenkoll på byggstilar som skrivit om arkitekturstilar och här kan du läsa mer om Laila Reppen och vad hon gjort och gör.
Fler artiklar om byggstilar
Folkhemsarkitektur (1940-1950-tal)
Nu har vi kommit fram till 1940-1950-talet på vår byggstilsresa. Under den här tiden slog Folkhemstanken igenom på allvar och samhället började ta ett större ansvar för bostadsbyggandet. Håll utkik efter punkthus och grannskapsområden i ytterstaden om du vill få grepp om stilen. Har du tur kanske du får syn på ett stjärnhus.Funkis (1930-talet)
Sol och luft var ledorden för den funktionalistiska filosofin. Funkishusens slätputsade fasader, geometriska volymer och stora glasytor speglade en önskan om stilrena, maskintillverkade bostäder för en rationell och sund framtid. Idéerna hämtades främst från Bauhausskolan i Tyskland och arkitekten Le Corbusier i Frankrike.Jugend (cirka 1900–1910)
Kanske har du beundrat en fasad med mjuka, böljande blomgirlanger och konstnärligt utformade burspråk. Då är det mycket möjligt att det är ett hus i jugendstil du har vilat blicken på. Jugendhusen ligger utspridda här och var som smakfulla juveler i stadsbilden.
