Rekordåren och Miljonprogrammet (1965–74)

---

Under de så kallade rekordåren från början av 1960-talet och framåt gjordes välbehövliga satsningar på att bygga ett större antal bostäder som alla hade råd med. Riksdagen initierade Miljonprogrammet som innebar att en miljon bostäder skulle byggas under tio år. Byggherrarna fick förmånliga lån från staten för projekt som omfattade fler än 1000 lägenheter. En tredjedel av lägenheterna uppfördes i stora skivhus med många våningar och ytterligare en tredjedel i lamellhus om tre till fyra våningar utan hiss. Sista tredjedelen av miljonprogrammet bestod av friliggande småhus och radhus. Sverige som tidigare haft en låg bostadsstandard internationellt sett seglade efter hand upp i toppen.

Nya stadsdelar med storskalig arkitektur

Hur såg då själva byggstilen ut? Att identifiera en byggnad från de här åren är ganska lätt. Modernistiska lamellhus med tre våningar utan hiss var den vanligaste hustypen under 1960-talet – antingen parallellställda eller placerade i rät vinkel mot varandra kring gemensamma gårdar. Fasaderna var oftast putsade eller tegelklädda utan utsmyckningar. Det fanns också fasader i betong eller plåt. I storstäderna byggdes också nya grupper med punkthus och högre skivhus om åtta våningar.

Själva byggandet var standardiserat och industriellt. Det hantverksmässigt murade ersattes av platsgjutna betongstommar och prefabricerade fasadelement. Helt nya stadsdelar byggdes i städernas utkanter. Närhet till service och kollektivtrafik var högprioriterat medan den estetiska aspekten hamnade mer i skymundan. Storskaligheten innebar ofta att såväl plan åkermark som kuperad skogsmark exploaterades.

Plats för moderna citykärnor – och folkliga protester

Under rekordåren fanns en stor politisk enighet om att ge plats åt moderna citykärnor. Staten uppmuntrade nybyggnad men inte bevarande och ombyggnad. Rivningarna av 1600-, 1700- och 1800-talshus som började på 1950-talet kulminerade i slutet på 1960-talet då cirka 8 500 omoderna lägenheter jämnades med marken – årligen!

Den snabba förändringstakten uppskattades dock inte av alla. Folkliga proteströrelser växte fram där medborgarna ifrågasatte politikernas och tjänstemännens agerande. Många ställde sig kritiska till livskvaliteten i de nya miljonprogramsförorterna som upplevdes som otrivsamma. Vid invigningen 1968 blev Skärholmen i Stockholm en symbol för allt negativt med ”betongförorten”. När Tensta och Rinkeby planerades prövades därför nya stadsbyggnadsidéer där husens vinkelräta regelbundenhet blandades upp med förortens grönska och olika hushöjder. Fler exempel på bostäder från rekordåren finns i Gårdsten, Bergsjön och Hjällbo i Göteborg, Rosengård, Segevång och Holma i Malmö samt Nacksta i Sundsvall.

Kan du se spår av tjugotalsklassicismen i Nordrs byggnader?

Laila Reppen är arkitekten med stenkoll på byggstilar som skrivit om arkitekturstilar och här kan du läsa mer om Laila Reppen och vad hon gjort och gör.

Fler artiklar om byggstilar